7th report from London

Hemma i Stockholm vann mitt Djurgarden igar. Nu kravs bara en vinst till mot Brynas for att semifinalplatsen ska vara i hamn.

Och har i London rullar skrivarkursen pa. Varje eftermiddag ar man trottare an den forra. Tempot ar hogt, men det ar fantastiskt roligt. Igar redovisade vi vara valdsbeskrivningar och fick sen bl a i uppgift att beskriva nar ett barn har ihjal en foralder. Tufft. Hemuppgift blev att skriva om en jakt av nagot slag.

Kursdeltagarna ar fantastiska. De skriver sa bra, och man marker att de utvecklas. Sjalv tycker jag att det gar upp och ner. Varken vald eller jaktbeskrivningarna ar jag sarskilt nojd med.

Ett orosmoln ar en strejk bland kabinpersonalen pa British Airways. An sa lange verkar det som om mitt plan hem ska flyga. Men jag haller standig koll. Jag ska Barcelona nasta vecka, sa hemtransporten bara maste fungera.

6th report from London

Kursen tuggar pa. En sak ar saker. Tempot ar hogt. Man blir mosigare och trottare for var dag som gar. Igar kvall hade vi lite mingel med en annan skrivargrupp och sedan blev det lite nattamat pa en libanes. Gar bara att betygsatta med ett stort MJAUU!!! Pa hotellet lat det som om nagon spelade bowling i rummet ovanfor, sa somnen kunde nog varit battre och langre.

Gardagens uppgifter blev efter att vi redovisat hemlaxan ganska intressanta. Vi borjade att skriva ett stycke som skulle heta En underbar ondska dar vi ganska fritt fick utga fran rubriken. Efter skulle vi skriva en mininovell som skulle innehalla en stegrande radsla. Det gick ganska bra, tyckte jag. Jag overraskade mig sjalv genom att byta stil. Jag utelamnade alla humoristiska inslag som hade praglat mina forsta alster. Det kanns som om jag maste prova lite olika saker for att kunna finna den stil som egentligen ar min.

Till hemlaxa har vi haft som uppgift att beskriva vald, ett saftigt slagsmal eller liknande. Jag har haft lite angest for det. Aven om jag ar deckarlasare sa ar det just de styckena i bockerna jag ogillar mest.

5th report from London

Kursledaren Hans-Olov Oberg

Nu har skrivarkursen borjat. Var trevlige slavdrivare Hans-Olov Oberg forser oss med synpunkter och arbetsuppgifter sa att dagen gar med raketfart. Vi borjade forst med att skriva ett stycke med en spannade inledning och en cliffhanger pa slutet. Dessutom skulle innehallet beskriva min egen person och mina forvantningar pa kursen. Jag tog raskt livet av hustrun, redan i forsta meningen.

Darefter var det dags att skriva ett stycke som skulle innehalla alla sinnesintryck som tankas kan och heta En ovantad handelse pa puben. Nu tog jag livet av kursledaren. Men han har lovat att gora en Bobby Ewing sa att vi kan fortsatta veckan ut.

Som hemuppgift till idag ska vi skriva fyra forhor med vittnen till ett bankran pa Soder i Stockholm. Dialogen skall i gestaltningsform beskriva dessa fyra vittnen. Jag kan inte paminna mig att jag nagonsin skrivit dialog forut. Sa jag hade lite knepigt med detta. Eftersom alla laser sina stycken hogt far jag snart omedelbar feedback.

Vi ar atta kursdeltagare. olika aldrar, kon, forutsattningar och definitivt atta olika satt att skriva pa. Jag tycker att de andra ar fantastiskt duktiga och jag har mycket att lara av dem. Forutom att vara olika ar de ocksa valdigt trevliga. Manniskor ar trevliga.

4th report from London

Nu har jag bytt hotell. Och det blev ett lyft. Allt ar battre pa Piccolino forutom frukosten. Dar har jag gatt fran Full English Breakfast till Continental. Toast, marmelad, juice, pulverkaffe som man far blanda sjalv, kokt agg och vita bonor. Nu ar inte vita boner min grej pa morgonen, men det far ga.

Jag marker att jag direkt tar fram det negativa i hotellbytet. Varfor gor man alltid sa. I sjalva verket ar jag ju mycket nojd. Jattefint rum, och med utsikt. Sangen ar lite overlasta med guld och manga kuddar som ni kan se. Men det ar lite av charmen. Trevlig hotellpersonal och ruskigt nara till The Victoria, stampuben, dar ocksa kursen ska hallas med start om knappt tva timmar.

Det ska bli spannande. Jag har ingen aning om vad som ska ske och jag gar in i aventyret utan nagra som helst forvantningar. Det kan bara innebara positiva erfarenheter.

Igar var jag pa fotboll. En maktig upplevelse i England. Matchen var londonlaget Fulham mot Manchester City. Det blev en spelmassigt ganska jamn kamp, men Manchester var vassare i boxen och vann rattvist med 2-1. Bortaklacken vann laktarkampen, Fulhamsupportararna verkade lite oorganiserade.

Patagligt var ocksa hur lugnt det var pa laktarna och runt omkring. I och for sig fanns dar vansinnigt mycket poliser, men det var inte bara det. Stamningen var god och hjartlig. Hemma i Sverige hor man svordomar och konsord gapas hela tiden fran laktarna. Inte har. Vad ar det for fel pa oss svenskar?

3rd report from London

Mycket kultur igar. Ikladd min nya manschettknappar med Sherlock Holmesmotiv (och lite till) upplevde jag i gar kvall musicalen Hairspray pa Shaftesbury Theatre. En alldeles fantastisk och underbar forestallning. Jag har inte sett den i Stockholm men vet att den fatt jattebra kritik. Men det ar nagot alldeles speciellt att ga pa musical i Londons West End. Hundraprocentigt professionella artister med fantastiska sanger, danser och en stor portion humor.

Ett konstmuseum fick det bli ocksa, man orkar inte fler pa en dag. Jag valde mellan National Gallery och Tate Gallery. Det blev Tate eftersom den utstallningen innehaller mycket modern konst, saval som aldre engelsk - t ex britternas stora namn Turner. Och i England ar sadana museum gratis. Det tog vi ju bort i Sverige for nagra ar sedan, tyvarr.

Jag vet inte om varuhuset Harrods ar kultur, men att strova dar nagra timmar och uppleva lyx och mangfald ar en fantastisk upplevelse, Och besoket bor avslutas med en lunch i ostronbaren. Mjauu!!!

Mycket tunnelbana blir det, jag har kopt ett kort som galler lite langre. Praktiskt, man kan kopa det i forvag pa brittiska Turistbyran i Stockholm. Tunnelbanan ar under omfattande renovering infor Sommar-OS 2012.

Idag ska jag antligen byta hotell. Alla hotell i London ar formodligen en uppgradering, atminstone jamfort med det rum jag bor i nu. Och i eftermiddag bar det av ut till Fulham for en Premier Leaguematch. Fulham vs Manchester C. Och det ar soligt idag.....

2nd report from London

Man ska ju alltid tala om vadret i London. Nar jag anlande var det 16-18 grader och sol, men igar och idag ar det typiskt Londonvader - regnigt och gratt, men ganska varmt. Men imorgon blir det sol enligt Englands svar pa Pohlman.

I morse borjade kabinpersonalen pa British Airways en strejk sa jag far val se om jag kommer hem sa smaningom..

Gardagen var vikt till shopping, idag blir det lite sightseeing, imorgon blir det fotboll (i sol) och sedan borjar kursen. Jag gjorde en riktigt egoistisk butiksrunda igar och kopte saker till mig sjalv. En ny planbok med Beatlesmotiv, den gamla som jag kopte i Split ar pa upphallningen. Manschettknappar med Sherlock Holmesmotiv, vad annars for en deckarvan. En bok om musiktopplistan i England, sant samlar jag ju pa. Senaste Poirotfilmerna med David Suchet, de ar ju sa attans bra. Nagra CD-skivor jag inte sett forut.

Pa stampuben Victoria blev jag igar tilltalad av tva charmerande kvinnor. Det visade sig att den ena var Ann Ljungberg pa ALF-forlag (man kan ju ana vad de tre initialerna star for) som arrangerar skrivarkurserna har i London. Om jag gar till den puben idag ocksa, blir jag val att anse som stamgast, tre dagar i rad ar kanske kvalificerande. Det finns en del andra stamgaster dar, de sitter pa samma stol och dricker samma sak varje dag. For ovrigt ar maten mycket bra pa The Victoria. Mjauu!!!

Och ikvall spelar Djurgarden hockey igen - det gick ju bra i forsta matchen. Mina syskon forser mig med resultat-SMS.

Report from London

Jag har lyckligt landat i London och sovit en natt pa Royal Norfolk Hotel. Kursen borjar inte forran pa mandag, sa jag har nagra dagars turistande framfor mig.

Hotellet ligger som jag skrivit tidigare mycket nara det lopphotell som vi bodde pa vid de forsta dartresorna i borjan pa 70talet, Avon Hotel. Jag gick de fa metrarna runt hornet, men Avon finns inte mer. Daremot finns stampuben Sussex Arms kvar. Numera ar det ett riktigt fyllestalle med hog musik och berusade medelalders engelska man.

The Royal Norfolk uppfyller dock ocksa kraven pa lopphotell, eller ocksa hade jag bara otur med rummet. Jag fick rum 420 pa fjarde vaningen. Ingen hiss. Slapade vaskan uppfor trapporna, pustandes och svettandes. Nu hor det till saken att engelska hotell ofta ar byggda som labyrinter, med trapoor upp och ned och i alla vaderstreck.. Jag hittade inte rummet!!!!!! Normalt brukar jag sallan ga vilse, men denna gang - noll koll.

En staderska forbarmade sig over mig och pekade: ut dar (utomhus) - over bron (en smal bro utomhus i korrugerad plat pa fjarde vningen) - en trappa ned - och en halv trappa upp.

Alla rum och delar av hotellet var markta med Windsorflygeln, Yorkflygeln , Kentflygeln etc. Men inte mitt rum - ett hal i vaggen avslojade en dorr som ledde in till en garderob som visade sig vara mitt rum. En sang, en 12tums TV, en toalett med mikrodusch. Hade jag vagt over hundra hade jag delvis fatt sova i korridoren. Duschen hade duschdraperi, och ni vet hur det ar med duschdraperier - de dras mot kroppen nar man duschar. Och eftersom duschen var sa liten, var det svart att fa vattnet att tranga in mellan draperiet och kroppen.

Men frukosten var god och jag ska byta hotell pa sondag, lagom till kursstart.

Idag ska jag promenera pa stan. Kanske lite shopping, man vet aldrig. Det blir inget mer besok pa Sussex Arms i alla fall. Min stampub far bli The Victoria. God ol, god mat, trevlig personal. Dessutom ar det sa lyckligt att kursen ska ga dar, en trappa upp i Teaterbaren.

Veckans låt 51 (= nästa veckas låt)

P g a Londonresa presenteras jag nu nästa veckas låt. Och det blir nog lite bloggpaus också.

Efter The Beatles var det så dags för The Swinging Blue Jeans att toppa Tio i Topp med Hippy Hippy Shake. Det fanns tidningar i Sverige som hade omröstningar om vilka som var bäst; The Beatles eller The Swinging Blue Jeans. Det här var Jeansens enda Tio i Toppetta och den låg där i en vecka 1 februari 1964.

Liksom The Beatles kom de från Liverpool och medlemmarna var Ray Ennis (sång & gitarr), Ralph Ellis (gitarr), Les Braid (bas) och Norman Kuhlke(trummor). Det är tänkt att bandet ska spela sin sista konsert i Liverpool den 30 maj i år. http://www.swingingbluejeans.co.uk/

Här är gubbarna i en inspelning från 2008:

Höstsonaten

Ikväll kvitterade jag och syster ut en julklapp som vi fått av hustrun. Höstsonaten på Dramaten med Maria Bonnevie, Marie Göranzon, Livia Millhagen och Johan Holmberg och i regi av Stefan Larsson.

Eva får besök av sin mor Charlotte, en känd konsertpianist. Trots försök att hålla på konvenansen, kommer det fram att Charlotte aldrig har funnits till för Eva eller för hennes yngre syster Helena, som är svårt handikappad och bor på prästgården tillsammans med Eva och hennes man Viktor. Efter en lång natt av anklagelser och utbrott av uppdämda känslor kommer mor och dotter fram till en sorts försoning. Men på övervåningen sitter Helena och väntar i mörkret.

De fyra skådespelarna  är på scenen oavbrutet i c:a två timmar. Framförallt får Marie Göranzon och Maria Bonnievie briljerar i stor skådespelarkonst i detta klassiska Ingemar Bergmanverk.

Middag på Nalens Restaurant innan gjorde inte saken sämre. Här får man utsökt svensk mat i trevlig miljö. Gå dit!!! Mjauu!!!

Veckans låt 50

Nu har vi kommit fram till ett nytt år, 1964. Och direkt den 4 januari fick vi en ny etta på Tio i Topp; The Beatles med I Want To Hold Your Hand. Den låg där i fyra veckor. Lennon/McCartney skrev låten som var deras första som spelades in med fyrspårig inspelningsteknik. Låten blev The Beatles första USA-etta. Här intruducerad av George Martin: 

Jo Nesbö: Smärtans hus - Bokomdöme

Smärtans hus

av Jo Nesbö

Piratförlaget 2002

Jo Nesbö är en av nordens bäst säljande deckarförfattare. Och det kan man förstå. Hans intriger är något utöver de vanliga. De kanske inte är så trovärdiga, men de är mycket spännande och fantasifullt ihopsnickrade. Böckerna innehåller så mycket mer än några av de storsäljande svenska kriminalförfattarna lyckas åstadkomma.

Huvudpersonen Harry Hole (ska nog uttalas på norska, inte engelska) är en riktig cowboy, och sådana finns det förvisso många av i den här typen av böcker. Han går sina egna vägar och har få vänner och arbetskamrater. Men det är ändå lätt att tycka om Harry, även om det kanske inte går att identifiera sig med honom.

Smärtans hus har flera parallella handlingar. Ett bankrån sker med dödlig utgång, och förövaren verkar vara omöjlig att komma på spåren. En av Harrys flickvänner blir brutalt mördad och Harry blir misstänkt. Hans desperata jakt på sanningen fascinerar och blir till en riktig bladvändare, utan nämnvärd action eller massor av blod. 

Ibland känns språket ändå lite stolpigt och krystat. Jag har nu inte läst boken på norska, men jag misstänker att översättningen kanske inte alltid är i toppklass.

Betyg: 4 tomteluvor

Flygmusik

Innan jag sätter mig på flyget till London behövde jag få lite omväxling i MP3spelaren. Lika blandat som vanligt. Allt ifrån Miles Davis och Count Basie till Ocean Colour Scene och Sheryl Crow. Lista finns längre ner i vänsterkolumnen.

Rigmor i present

Jag inte bara får presenter, det delas ut sådana också. Vi var några som gick ihop och gav bort en 70-årspresent. Först - middag hos svärmor, därfter färd till antroposofernas kulturhus i Ytterjärna för konsert med den svenska jazzsångerskan Rigmor Gustafsson och Radio String Quartet Vienna.

Bara tanken att koppla ihop en jazzsångerska med en stråkkvartett låter ju helt absurd, men det har blivit så bra. Rigmor är från Värmland och lika bra som hennes landskapskollega Monica Zetterlund var. Men Rigmor har inte fått någon draghjälp av en Povel eller HasseåTage. Men utomlands är hon en stor artist och jag hoppas att hon kommer att få den uppskattning hon förtjänar i Sverige.

Kvarteret Skatan

Igår var det återigen dags att kvittera ut en 60-årspresent. Föreställning med humorgruppen Kvarteret Skatan på Rival och åtföljande middag på Söders Hjärta på Bellmansgatan. 

Skatan var lite ojämna i början men det tog sig så småningom och ibland var det hejdlöst roligt. De är galnare än galna. Dagens skator är Johan Glans och David Batra är kvar från orginalet, nya tjejer är Tova Magnusson, Vanna Rosenberg och Eva Röse. Främst Glans, Röse ochRosenberg håller föreställningen på komikens topp. 

Efteråt åt vi middag på Söders Hjärta. Mjauu!!! Gå dit. Fantastisk mat, service och miljö. Det fanns ingenting att klaga på.

Här ett avsnitt från ett gammalt kvarter med lite andra deltagare: 

Igår invigdes Bredängs nya bibliotek, det nyaste och hittills modernaste biblioteket i staden. Biblioteket ligger i direkt anslutning till tunnelbanan som många av besökarna tyckte var perfekt. Det “gamla” biblioteket i Bredäng låg i anslutning till skolan och man var tvungen att ta hiss eller trappa upp till biblioteket.

Där syntes många glada besökare under invigningen som berättade att de redan testat flera av de nya funktionerna som finns i biblioteket tex ljudduschen där man kan få boktips och nedladdningsstationerna. Som första bibliotek i Stockholm kan man i Bredäng även  spela Wii och Playstation 3 vid två storbildsskärmar.

Anna Svenssons slingrande fönsterkonstverk “Nerver” invigdes också under dagen och Catti Brandelius, som dessutom är Bredängsbo,  och Anna Kinbom underhöll gästerna.

Och när vädret blir bättre kommer där att finnas ett utomhusfik.

Veckans låt 49

Mitt i den värsta Beatleshysterien dök en svensk grupp upp som etta på Tio i Topp. Göteborgsbandet The Streaplers med den ganska usla låten Diggety Doggety. Tack och lov blev det bara en vecka i topp. 14 december 1963. Trots det var detta det första svenska popbandet som lyckades bli etta. 

Streaplers har haft många sångare . På denna låt är det schlagerräven Gert Lengstrand som sjunger. Genom åren utvecklades The Streaplers till ett av Sveriges bästa dansband. Tvillingarna Håkan och Göran Liljeblad har funnits i bandet hela tiden. http://www.streaplers.se/

Cash lämnar ett arv efter sig

När Johnny Cash dotter Rosanne var ung fick hon en lista av sin far med de 100 viktigaste countrylåtarna. Rosanne blev artist, en duktig sing & songwriter. Men i höstas plockade hon fram den gamla listan, valde ut några låtar, gjorde ett album. Succé direkt. Hon förvaltar släktens arv väl, hon har lite Cashlook med mörkt hår och fyrkantigt ansikte. Hon sjunger och talar direkt till publiken. Musiken är avskalad och vacker, hon har bara en gitarrist som komp (med Groucho Marxutseende).

Hur vet jag detta? Jo, jag gav bort en julklapp igår. Till mina döttrar. Rosanne Cash på Nalen. Helt fantastiskt underbart bra. Och förbandet, svenska Cookies 'n' Beans gick inte heller av för hackor.

Hotell i London

När jag första gångerna kom till London i början på 70-talet bodde vi alltid på ett litet ruffigt hotell som heter Avon på Norfolk Square nära Paddington.

När jag nu återvänder till denna jättestad hamnar jag på ett hotell nästgårds. Piccolino. Även London blev helt plötsligt litet.

Jerry Williams

Jerka fyller 68 i april, men han ägnar sig fortfarande åt Rock 'n' roll. Just nu uppträder han på Tyrol i Stockholm. Jag utkvitterade en 60-årspresent när hustrun och jag var där för att spana in showen.

Det ingick mat också. Förrätt: Cornflakespanerad kyckling?????, det smakade som det låter, men laxen till varmrätt var god. Allt nersköljt med en god Cava.

Och Jerry höll igång. När ska farbror tröttna. Han heter egentligen Erik Fernström och är AIKare. Alla kan ju inte vara perfekta. Mest gillade jag hans version av den gamla klassikern Walking The Dog.

Första vårtecknet

Häromdagen såg jag årets första vårtecken. På Essingen hade snön försvunnit från trottoaren på en sträcka av c:a 20 meter. 

Det dammade. Jag njöt i fulla drag när jag andades in den vårljuva dammfyllda luften. Ahhh!!!!

Francies Berglind: Flickan inuti - Bokomdöme

Flickan inuti

av Francies Berglind

Wahlström & Widstrand 1970

Det blev bara en deckare från Francies Berglinds penna. Den här ganska tunna historien lockade väl inte förlaget till en förlängning av kontraktet. Anna är en tuff ung studerande som hamnar i händelsernas centrum när hon uppvaktas av playboyen och affärsmannen Peder Block. När Block blir skjuten finns det bara en misstänkt…vår huvudperson.

På vindlande vägar och ganska segt och tråkigt rullas mordhistorien upp för att så småningom kulminera i litet dramatik. Den enda sådana i hela boken faktiskt. Vi får några mindre inblickar i reklambranschen, kulturbranschen och affärsvärlden. Men det blir inte ens lite klämkäckt och avsaknaden av humor får gäspningen att ligga på lur.

BETYG: 2 tomteluvor

Veckans låt 48

Och så var det då äntligen dags för sextiotalets giganter och dominanter: The Beatles. De hade inte mindre än 18 ettor på Tio i Topp. Att jämföra med de som hade näst flest; Cliff Richard och The Hollies med 6 var. Så då vet ni vad som komma skall, massor med Beatleslåtar. Men det fanns ju andra också. Vi har många veckor kvar att avnjuta. Tio i Topp höll på mellan 14 oktober 1961 och 29 juni 1974.

Nu är vi framme vid 9 november 1963 när She Loves You äntrade förstaplatsen. Där låg den i sex veckor, dock avbruten två gånger. Dels av svenska gruppen The Streaplers och dels av mordet på John F Kennedy, då programmet ställdes in. Deras första singlar orkade inte ända upp på förstaplatsen, men när Beatles framförde denna låt i det svenska TV-programmet Drop In var publiken såld. 

Här kommer just det inslaget presenterat av Beatleskännaren Klas Burling och TV och radioprofilen Kersti Adams-Ray. Som bonus presenterar jag hela Drop In inslaget där The Beatles förutom She Loves You framför Twist And Shout, I Saw Her Standing There och Long Tall Sally: 

Bodil Mårtensson: Greppet - Bokomdöme

Greppet

Av Bodil Mårtensson

Tre Böcker 2009

Mårtensson debuterade 1999 med En chans för mycket och detta är den tionde boken om kommissarie Joakim Hill vid Helsingborgspolisen Jag tycker att författaren genom åren har hållit en ganska ojämn standard och blir därför överraskad av denna bok som är välskriven och har en fyndig intrig.

Det är en onekligen mycket spännande handling som får mig att snabbt vända bladen. Triton älskar att leka gud i havet. Han dränker badande genom att dra ner dem i djupet. När han så småningom drabbar Skåne blir det ett fall för Joakim Hill. Samtidigt hamnar av en slump den irländske terroristen Liam James i samma trakter och han slår också till utan nåd. Polisen står inför två seriemördare.

På minussidan kan man framföra just det att seriemördare härjar väldigt ofta i böckernas värld, men sällan i verkligheten. Ämnet känns lite uttjatat. Uttjatat är också att blanda in polisens familj i våldsdåden. Det är antingen frun/mannen eller barnen som på något sätt blir hotade. Så också här på grund av en slump som känns lite konstruerad för att höja spänningen. Det hade inte behövts.

Många författare ger sig efter tio romaner med samma personer. Vi får se hur det blir för Bodil Mårtensson. För min del får hon gärna skriva fler.

Betyg: 3 tomteluvor

Hans Bergrahm: Förföraren - Bokomdöme

Förföraren

av Hans Bergrahm

Rabén & Sjögren/Vi 1958

Förlaget hade i slutet av femtiotalet en tävling om bästa svenska korta roman. Denna bok vann första priset. Den är en kriminalroman om ett mord på en skådespelerska; hennes tidigare öden rullas i återblickar på krigets Tyskland. Samtidigt får vi en berättelse om den stora teaterns personer och deras arbete.

Bergrahm blandar skickligt humor, ironi och allvar, Eftersom det är en kortroman är den snabbt genomläst, men den innehåller ändå ganska mycket. Överraskningarna är många. Bergrahm använder sig otaliga uppräkningar på var och varannan sida. Ofta är det i dessa uppräkningar som den finaste humorn återfinns, men det blir till sist lite tjatigt att läsa meningar som är konstruerade på det sättet.

Kriminalkommissarien som är satt att lösa brottet är så lik en av skådespelarna att han tas för honom. Detta skapar naturligtvis klassiska förvecklingar. Rätt så roligt faktiskt.

BETYG: 2 tomteluvor

Marianne Davy & Marianne Arvidsson: En tavla för mycket - Bokomdöme

En tavla för mycket

av Marianne Davy & Marianne Arvidsson

Vulkan 2009

Det är inte ofta det dyker upp en gammal hederlig pusseldeckare utan nämnvärt våld och hög mysfaktor. Men En tavla för mycket är just en sådan och den innehåller flera av de ingredienser som t ex gjorde Maria Lang till en storsäljande författare. En mindre ort, en kvinnlig huvudperson som bor lite ödsligt och misstänkta spökerier. Några ganska opålitliga män och ett par gryende romanser är ett måste. Och givetvis också en stabil gammaldags polis med en ung oerfaren kvinnlig assistent.

Flera mystiska händelser inträffar i den lilla byn. Faster Hilda faller ned för trappan, en tavla dyker upp i flera exemplar, vilket är originalet? En död man påträffas på stranden, huvudpersonen Jane har nattligt ovälkommet besök i sitt hus. Naturligtvis vävs alla mystifikationer ihop på slutet och det lyckliga slutet är oundvikligt.

Eftersom boken tilldrar sig i modern tid finns här både mobiltelefoner, barliv och motorcykelhuliganer. Men för övigt känner man sig förflyttad till femtiotalet. På det hela taget är detta en ganska trivsam bok.

Betyg: 2 tomteluvor

Request

Jag har fått ett önskemål om en extralåt här på bloggen. Normalt spelar jag ju en låt i veckan. Tio i Toppettorna i kronologisk ordning. 

Men Per Arne som är en  ärans och hjältarnas man ska naturligtvis få som han vill. Så därför kommer här Pete Seegers Turn, Turn, Turn . Seeger är en amerikansk politisk sångare och låtskrivare. Han föddes i maj 1919, men är fortfarande aktiv. På sina konserter numera reciterar han sina texter och publiken sjunger samtidigt.

I Turn, Turn, Turn har Seeger nästan helt hämtat texten från bibeln, Predikaren 3 kapitlet. Låten har spelats in av många, men The Byrds version är den mest framgångsrika och spelade. De gjorde om den litet, och Pete Seeger säger själv att den då blev bättre. Han har till och med ändrat sitt eget sätt att framföra den. 

Här kommer en intervju med Pete Seeger därefter framför Judy Collins och Pete låten, och tillsist The Byrds version.