onsdagen den 24:e februari 2010
Veckans låt 47
Veronica von Schenk: Kretsen - Bokomdöme

Kretsen
av Veronika von Schenk
Ordfront 2009
Den här boken tillhörde en av de fem som nominerades till Årets Detektivroman förra året. Jag förstår varför. Von Schenk har seglat upp högt på deckarhimlen och tillhör en av de många som kan göra anspråk på den ganska fjantiga titeln deckardrottning.
Det är spännande naturligtvis, men det som gör boken så bra är främst de fina miljöskildringarna och de utmärkta personporträtten. Man kan förnimma Stockholms dofter och vyer och karaktärerna är just så vanliga och naturliga som vem som helst. Visst, huvudpersonen Althea Molin har det ovanliga yrket gärningsmannaprofilerare, men hennes liv är fyllt av vardagliga problem.
Det här den andra boken i serien och jag tyckte kanske lite bättre om den första, men den här duger också gott. En IT-tekniker mördas och Althea kastas in i utredningen. Fler mord tyder på att det är en seriemördare lös. Samtidigt med utredningen brottas hon med personliga problem med sin pojkvän och sin mamma.
Förhoppningsvis är detta starten på en serie av succéböcker, men von Schenk måste då variera sitt tema något. Seriemördare växer inte på trän i Sverige.
Betyg: 4 tomteluvor
Musikbyte
lördagen den 20:e februari 2010
Skrivarkurs
Jag ska åka till London på skrivarkurs. Björg Bardh: Vesslan - Bokomdöme
VesslanVeronica von Schenk: Änglalik - Bokomdöme
Änglaliktorsdagen den 18:e februari 2010
Veckans låt 46
lördagen den 13:e februari 2010
Ivar Backhoff: Vostok - Bokomdöme
fredagen den 12:e februari 2010
Håkan Östlundh: Jag ska fånga en ängel - Bokomdöme
torsdagen den 11:e februari 2010
Kristina Appelqvist: Den svarta löparen - Bokomdöme
Den svarta löparenEmma Lundgren är rektor vid Västgöta universitet där hennes sekreterare blir brutalt mördad. Utredningen leds av kriminalkommissarie Filip Alexandersson och här anar man en gryende romans mellan bokens två huvudpersoner.
Men återigen tvingas jag konstatera att mördaren skriver till läsaren i kursiv stil här och där i boken. När ska detta sluta. Det känns som det har blivit lag på att skriva på det sättet. Inte bara bokens stil är Maria Langlik. Även det lite trista slutet med ”möt mig på en mörk plats” är lite gammeldags.
Men jag blir ändå lite nyfiken på hur det ska gå för den unga och lite osäkra rektorn och den trygge polisen i utlovade kommande böcker.
Betyg: 3 tomteluvor
onsdagen den 10:e februari 2010
Veckans låt 45
Liza Marklund & James Patterson: Postcard killers - Bokomdöme
Postcard killersResultatet har blivit en bok på c:a 350 sidor som man dundrar igenom på mycket kort tid. Lättläst, blodigt och för all del med en viss spänning. Men det är lika fullt urtråkigt, osannolikt och skrivet med ett språk som passar bättre i Blytons femböcker. Naivt och konstlat.
Man får tidigt följa mördarparet som skär halsen av unga människor runt om i Europa. De varnar i förväg med ett vykort. Den svenska journalisten Dessie Larsson får ett sådant och tar tillsammans med den mycket osannolike amerikanska polisen Jacob Kanon upp jakten på paret. Kanon vet hur man ska göra och de svenska poliserna är klantiga över gränsen till trovärdighet.
Jag är inget Marklundfan, men hon är tusen gånger bättre ensam än tillsammans med Patterson, som för övrigt ger ut en handfull böcker om året. Kan det gå ut över något annat än kvaliteten?
Betyg: 1 tomteluva
