Adventskalendern Lucka 1

One Hit Wonders Lucka 1
Japanese Boy av Aneka 1981
Så här säger hon själv (eg. Mary Sandeman): Jag ville inte bli en popstjärna, det bara blev så. Jag var egentligen folksångerska och provade nya vägar för gaelisk musik. Min arrangör hette Bobby Heatlie och jag frågade honom om han kunde skriva en låt till mig. Det blev Japanese Boy, och den blev en stor hit. Jag fick inte heta Mary Sandeman för skivbolaget. Namnet Aneka hittade vi i telefonkatalogen.

Jag har aldrig varit i Japan. Där tyckte de att låten lät för kinesisk. Jag försökte mig på en uppföljare, men det fungerade inte. Min berömmelse varade i två år. Numera ger jag sånglektioner och utforskar om rösten kan användas till healing. Det var kul så länge det varade och jag ångrar ingenting.

Systrar hos Deckarvännerna

Ikväll hade Sällskapet Deckarvännerna säsongsavslutning på Odd Fellows. Gäster var de deckarförfattande systrarna Camilla Grebe och Åsa Träff. De har i år debuterat med någon sorts frid, en psykologisk spänningsroman.

Jag gav 3 tomteluvor i mitt omdöme tidigare i år. Boken är litet av en klassisk pusseldeckare, men ändå nyskapande med psykoterapi som central funktion i händelseförloppet. Camilla och Åsa berättade mycket trevligt om hur deras författarskap började, om sina trätor och om sin skrivarlycka. Och fler böcker blir det. Börja med den här!

Årets deckare

Pressmeddelande från Svenska Deckarakademin

Svenska Deckarakademin har idag, den 28 november, utsett årets bästa kriminalromaner, deckardebutant och fackbok.

Årets bästa svenska kriminalroman blev Tre sekunder av Anders Roslund & Börge Hellström (Piratförlaget) med motiveringen ”en explosiv tegelsten till roman som tar pulsen på samtiden”. Priset är från och med i år ett diplom tillsammans med ”Den Gyllene Kofoten” – som förstås är en förgylld kofot. 

Ytterligare en gyllene kofot går till Andrew Taylor för hans roman Det blödande hjärtat (”Bleeding Heart Square”, Forum). Motiveringen är ”en kriminalroman om ondskans olika uttryck, fångade i en tidstrogen beskrivning av förkrigstidens England. Taylors översättare Jan Malmsjö fick, tillsammans med Ulla Danielsson, Deckarakademins pris för berömvärd författargärning.

Deckarakademins debutpris gick till Olle Lönnaeus för Det som ska sonas (Damm) med motiveringen ”en skrämmande småstadsskildring med stänk av Piraten”.

Övriga priser: Folkhemmets skuggbilder. En kulturanalytisk genrestudie av svensk kriminalfiktion i film och tv (Ekholm & Tegebjer) av Daniel Brodén fick pris som bästa faktabok för ”en unik och initierad kartläggning av svenska kriminalfilmer och TV-serier”.

ITV:s produktion Foyle’s War fick ett specialpris för ”en verkningsfull historielektion i kriminaldramats dräkt”.

Två Grand Masters utsågs: Peter Lovesey och K. Arne Blom.

Övriga nominerade till bästa svenska kriminalroman var: Ingrid Hedström: Flickorna i Villette (Alfabeta) Tove Klackenberg: Dömd på förhand (Alfabeta) Håkan Nesser: Maskarna på Carmine Street (Albert Bonniers förlag) Veronica von Schenck: Kretsen (Ordfront)

Övriga nominerade till bästa till svenska översatta kriminalroman var: Gianrico Carofiglio: På sannolika skäl (”Testimone inconsapevole”, översättning: Ulla Trenter, Schibsted, numera Telegram Bokförlag) Guillermo Martínez: Lucianas långsamma död (”La muerte lenta de Luciana B”, översättning: Manni Kössler, Bonniers) Deon Meyer: Jägarens hjärta (”Heart of the Hunter”, översättning: Jesper Högström, Weyler) Denise Mina: I midnattens stillhet (”Still midnight”, översättning: Boel Unnerstad, Minotaur)

Tipsextra

Kollade in Tipsextras jubileumssändning på TV igår. De visade en match från stenåldern som var hur underhållande som helst mellan Manchester United och West Bromwich Albion. Den slutade 5-3 till WBA efter åtta klassmål.

Den största skillnaden som jag märkte mot dagens sändningar var att kommentatorn (Arne Hegerfors) var kunnig och påläst samt att han pratade precis lagom mycket. Och ingen stammande expert bredvid. Skitbra.

Adventskalender

Idag är det första advent, men på tisdag är det den första december.

Då börjar min julkalender här på bloggen. Varje dag kommer där att finnas en liten musiksnutt att lyssna och titta på. Och inte vilka snuttar som helst. Jag kommer att bjuda på 24 stycken One Hit Wonders, d v s artister som bara haft en hit och sedan försvunnit.

Tomas Bodström: Rymmaren - Bokomdöme

Rymmaren

Av Tomas Bodström

Norstedts  2008

Här har vi ett typexempel på en bok som aldrig hade getts ut om författaren varit okänd. Men riksdagsledamoten och förre justitieministern Tomas Bodström säljer självklart böcker bara på sitt eget namn.

Historien han målar upp är för all del ganska spännande och hans kunskaper om politik och juridik är naturligtvis gedigna. Detta faktum är det enda som ger boken något läsvärde. Dialog och personbeskrivningar är torftiga, stolpiga och mycket naiva. Karaktärerna i boken känns mer som karikatyrer än som levande människor. Det kan dock vara ganska spännande att försöka gissa vilka personer som har varit Bodströms förebilder till personerna i boken.

Vi får följa poliserna Christian Pedersen och Susanne Dahlgren som utreder det brutala mordet på brottslingen Miro Segovics bror. Han fruktar för sitt liv och försöker också komma mördarna på spåren. En justitieminister figurerar självklart också, och hon blir hårt politiskt trängd. Men bokens huvudperson är nog ändå den unge brottsmålsadvokaten Mattias Berglund vars liv vi får följa mer ingående.

Bodström har kommit ut med en deckare även i år. Jag hoppas att han har lärt sig av misstagen i denna bok och slipat på sina personbeskrivningar, dialog och beskrivningar av karaktärernas privatliv.

BETYG: 1 tomteluva

Sjusovardag

Efter stort dartarrangemang, Pragresa och kalas är man lite sliten.

Idag är därför min stora sjusovardag. Mat, sömn och kanske någon film. Om jag ids. Gäsp!!!

Bilderna

Många har frågat mig om bilder från 60-årsfesten i lördags. Nu är ett urval här. Direkt från min syster Marias kamera. Här finns en länk till 73 bilder: http://picasaweb.google.com/harryfriberg/Nisse60##
Jag känner mig lite sliten fortfarande. Festande tar på krafterna för en 60-åring. Tack alla gäster för att ni förgyllde min dag och gjorde den till ett minne för livet.

Veckans låt 34

För en vecka låg den amerikanska folksångargruppen The Kingston Trio etta på Tio i Topp med Greenback Dollar. Den 20 april 1963 blev de inröstade på toppen.

Gruppen bestod vid denna tid av Nick Reynolds (f. 1933 d. 2008), Bob Shane (f. 1934) och John Stewart (f. 1939 d. 2008). De hade flera stora framgångar i USA och den största hiten var naturligtvis Tom Dooley 1958. http://www.kingstontrio.com/

Gnaget

För oss djurgårdare som lite gillar AIK:s motgångar så kan det blivande KHL-äventyret bli något som skänker livet en extra krydda. Förutom de förmodade sportsliga motgångarna mot överlägset ryskt motstånd så ska det också bli hysteriskt kul att följa AIK:s publiksiffror.Nuläget är alltså sådant att AIK:s publiksnitt är 2013 åskådare. Senast laget var i Elitserien var publiksnittet 4196 åskådare.

I KHL spelas hemma- och bortamatcher i klump, fyra hemmamatcher på en vecka är mer regel än undantag. Någon som törs gissa på hur många AIK:are som dyker upp för att se Sibir Novosibirsk på måndag, Barys Astana på onsdag, Severstal Tjerepovets på fredag och Torpedo Nizjnij Novgorod på söndag?

Den som kommer närmast vinner en DIF-souvenir!!!

TACK TACK TACK TACK TACK

Jag förstår inte att jag verkligen gjort mig förtjänt av att få ha en så underbar födelsedagsfest som jag igår fick på Park Folkets Hus i Älvsjö. Så många skratt, så många leenden och så många människor. Så många som ställde upp och gjorde denna kväll möjlig och så många som hörsammade kallelsen. Jag kan inte nog understryka hur tacksam och glad jag är över att ha det stora privilegiet att känna så många fantastiska människor. Och att i min ålder få kliva in i Mick Jaggers roll, om än bara för en kväll. Om ni som var där hör något som susar i öronen så är det bara Nisse Jaggers falsksång som fortfarande skorrar. Man får väl också tacka för att ni tog emot en 60-årig Stage Diver.
Tack alla, och jag menar verkligen ALLA. Men trots allt är det några som förtjänar ett extra tack: Lena, Terese, Susanna, Lollo, Kjelle, Maria, Thomas, Peter, Cecilia, Inger, Anette och Marie. Tack för all hjälp. Också ett stort tack till mitt kompband, Rolling Stones övermän Stig Boogie Band. All heder åt dem.

Kryckkonsert

Många kryckor var det, och vita kalufser. Konsert i Globen med Cliff Richard & The Shadows. De har alltid funnits känns det som, men ingen har ens fyllt sjuttio.

Största ovationerna fick Hank Marvin för sina gitarrprestationer när Cliff var ute och drack te. En fin version av Apache och en ännu finare av Atlantis rev ner applådåskor.

En proffsig konsert utan höga volymer. Man fick höra alla de kända märkena. Cliff såg spänstig och ansiktsopererad ut. Hank Marvin bar som vanligt sina nördglasögon och smilet såg stelopererat ut.

Not many people goes wild and crazy on a Cliff Richard consert.

Mycket pyssel är det...

...för att det imorgon kl. 17.00 ska bli PARTY!!!. Hustrun och syster Maria pysslar i köket, maten fördereds....och PeeWee jag fixar 12 kilo is till dig. Tänkte rymma till Globen ikväll för att kolla in ynglingarna Cliff Richard och Hank Marvin (inte fyllda sjuttio än), medan min kära hustru fraktar drycker till kylarna i Älvsjö. Livet är orättvist. 

Åldern tar ut sin rätt eller...

...är det champagnen som börjar angripa de stackars knävecken. Efter en alldeles underbar dag är det nu dags att knyta sig för att orka med konsert med gamle Cliff & The Shadows imorgon. Och på lördag blir det PARTY!!! Tack alla för att ni gjort denna dag till vad den blev!!

I kväll...

... blir det skumpa, hummer, stora kamchatkaben, pilgrimsmusslor, räkor & hemkörd aioli. På lördag blir det PARTY.

Lycka är...

...att bli förärad en resa till Rom av sin allra käraste.

God morgon...

...blev väckt med champagne, chokladtårta och hummer på sängkanten av mina söta grannar. Finns det bättre sätt att börja dagen? Annar så är jag faktiskt 50+ ända fram till klockan 14:13 då jag övergår till fossilstadiet.

Veckans låt 33

Den 30 mars 1963 var det så dags för den amerikanska sångerskan Eydie Gormé att överta förstaplatsen på Tio i Topp. Där låg hon sedan i tre veckor med låten Blame It On The Bossa Nova.

Hon föddes 1931 och debuterade som vokalist i Tex Benekes orkester på 40-talet. Hon gifte sig 1957 med sångaren Steve Lawrence och turnerar med honom sedan dess även om hon snart fyller åttio. http://www.steveandeydie.com/

Anna -Lena Löfgren spelade in en svensk version som hette Det Finns Ingenting Att Hämta. 
Senare har bl a Lotta Engberg spelat in den. Men lyssna hellre på orginalet. 

Sista timmarna som 50+

Nu har nedräkningen börjat. Bara timmar kvar att vara Femtio och något, förvandlingen till Sextio och något till har sakta påbörjats. Fick min första present vid hemkomst från jobbet, ett nytt lås på toalettdörren. Charmigt!

Karin Alfredsson: Klockan 21.37 - Bokomdöme

Klockan 21:37

Av Karin Aldredsson

Damm förlag 2009

Det här skulle inte behöva vara en kriminalroman. Antagligen för att få boken klassad in i deckargenren har författare lagt till en sidointrig om en man som förföljer huvudpersonen och hyser planer på att kidnappa hennes son. Boken hade mått bättre utan det inslaget.

Som vanligt är annars Karin Alfredssons tema kvinnors problem på olika håll i världen. Denna gång konfronteras huvudpersonen, kvinnoläkaren Ellen Elg, med abortförbudet och den religiösa trångsyntheten i Polen. Och med tanke på att svenska kvinnor på 60-talet åkte till Polen för att göra abort, och att trafiken numer är den omvända, så blir detta en intressant och tankeväckande roman.

Vi får följa Ellen på hemmaplan och hennes resa till Polen. Men framför allt får vi följa flera polska personer med olika infallsvinklar på bokens ämne. Och det är det som gör den så intressant och så spännande. Rent av blir det svårt att lägga den ifrån sig. Det som stör är som sagt sidointrigen med den obegriplige stalkern.

Alfredsson är engagerad och kunnig vilket är en förutsättning för att skriva det hon gör. Detta är den tredje boken om Ellen Elg och kvinnors problem på olika håll i världen. 80° från Varmvattnet  (tilldrar sig i Zambia) hette den första som fick Svenska Deckarakademins debutantpris och den följdes av Kvinnorna på 10:e våningen (Vietnam). Det är alltid siffror i titeln m a o.

På många håll i Polen har denna bok mötts med avsky, och ofta har hennes belackare inte ens läst boken (den finns bara på svenska). Karin Alfredsson förtalas och även Sverige som land. Det skrivs saker som ”i Sverige kan regeringen ta ifrån föräldrarna deras barn för att barnet inte fått en MP3-spelare”.

Även om du är man: Läs boken!!

Författaren har en hemsida: http://www.karinalfredsson.se/

Betyg: 3 tomteluvor

Ett test till

Denna gång är det författarpseudonymer som är på tapeten. Jag fixade åtta av tio - hur är det med dina kunskaper/gissningar? http://quiz.svd.se/?sTid=386

Koll på poplyrik??

Vem spelade in dessa poetiska rader. Tio låtar av tio artster. Hur många fixar ni? Jag klarade sju rätt.
http://quiz.svd.se/?sTid=472

Förberedelser

På lördag smäller det. Då ska jag antingen kliva över kanten till ättestupan eller så ska vi ha ett trevligt kalas. Egentligen är den stora dagen på torsdag, men vem vill ha huvudvärk på en fredag?

Förberedelserna pågår. Bandet är bokat, Stig Boogie Band. Problem med menyn, huset är kulturskyddat så man får inte bygga om hur man vill. Därför finns där inte så många uppvärmningsmöjligheter. Vi får fixa till lite.

Vinbilen från Domaine Rabiega har levererat 37 lådor här hemma. Tack och lov ska inte alla användas på festen.

Placeringslistan växer fram. Min kompis Anna-Maria ska sitta vid min sida. Det borgar för ett och annat skratt. En av mina äldsta kamrater Torsten har hamnat bredvid hustrun, så nu sitter han hemma på kammaren och filar på tacktalet. Brorsan Kjell har jag placerat bredvid Toastmadamen Lollo.

Sisådär hundra gäster blir det. Sex stycken tolvpersonersbord och fyra stycken sjupersoners ska möbleras in. Förutom Anna Maria har jag tänkt att syster Maria, klubbkompisen Peter, hustruns kusin Leif och dartkamraten Susanne ska sitta vid mitt bord.

En knapp vecka kvar...mycket återstår att göra...hustrun är lite stressad...men med så mycket trevliga människor blir det alltid kul ändå.

Svininfluensan

Eftersom jag tillhör den s k riskgruppen tänkte jag att det var dags att vaccinera sig mot svininfluensan. Gick in på vårdguiden och fann att vaccinet var slut nästan överallt. Det skulle dock finnas hos Telefonplans husläkarmottagning.

Sagt och gjort, jag begav mig dit. Det visade sig att mottagningen var belägen i en villa. Och det var inte bara jag som hade uppmärksammat att här fanns det minsann vaccin. Kön ringlade långt ut på gatan. Men det var bara att ställa sig sist och tålmodigt köa och vänta.

Redan efter en och en halv timme fick jag nålen stucken i vänstra överarmen av sköterskan Tant Sur. Men det kanske man blir efter sådan anstormning.

Veckans låt 32

Dickey Lee efterträddes som etta på Tio i Topp av smörsångarenparet Paul & Paula med den sliskiga Hey Paula. De låg på topp i två veckor fr o m 16 mars 1963.

De amerikanska artisterna Paul & Paulas riktiga namn var Ray Hildebrand (f. 1940) och Jill Jackson (f. 1942). De ändrade namn till Paul & Paula för att kunna lansera låten bättre. De släppte tre album och försvann från showbiz året efter. De uppträder numera sporadiskt. http://www.classicbands.com/paula.html

Den här inspelningen från en TV show har taskig kvalitet, men är ändå sevärd.

Camilla Grebe & Åsa Träff: Någon sorts frid - Bokomdöme

Någon sorts frid
Av Camilla Grebe & Åsa Träff
Wahlström & Widstrand 2009
Författarna är systrarna från en Stockholmsförort. Camilla Grebe är civilekonom och Åsa Träff är psykolog. Och det är just kring en psykolog denna bok kretsar. Siri sysslar med psykoterapi och får höra många smärtsamma historier från sina patienter. Men hennes egen smärtsamma bakgrund tränger sig på.

En av hennes patienter hittas död utanför hennes hus och det blir startpunkten på en serie otäcka och våldsamma händelser. Siri känner sig förföljd. Vem är det mördaren egentligen vill åt?

Detta är en debutroman och det märks knappt alls. Säkert kryssar systrarna oss igenom de dramatiska händelserna med säker stil och stor mystik. Om man ska anmärka på något så var det ovanligt lätt att lista ut både vem mördaren var och varför han begick sina illdåd.

Men jag hoppas att detta är starten på fler böcker från Grebe/Träff och att de får en stor läsekrets. Det är de värda.

BETYG: 3 tomteluvor

Pragresenärerna hemma igen

Nästan hela dartklubben (16 av 20) drog iväg till Prag för match mot ett lokalt lag samt deltagande i Czech Open. Vi vann klubbmatcehn med 16-8 och i Czech Open blev det semifinal för Oskar i herrsingel och kvartsfinal för Oskar/Tommy och Alle/Kenta i herrdubbel. Ganska hyfsat alltså, men mycket vill alltid ha mer. Själv fick jag möta tävlingens andraseedade spelare i första omgången, engelsmannen Alan Norris. Och det kunde ju bara sluta på ett sätt.

Prag är en fantastisk stad. Vi promenerade runt i vackra kvarter och fint väder. Drack billig och god tjeckisk öl, och åt lika billigt. En bra turiststad för plånboken.

Blåränderna andas ut

Djurgårdens IF, mina hjältar, fick jag följa från flygplatsen i Prag igår, via SMS. Onödigt spännande blev det, precis som hela den sista månaden har varit i allsvenskan - både i topp och botten.Och att Mattias Jonson fick avgöra var välregisserat. Ganska otränad fick han nu spela hela matchen plus förlängning och gick antagligen på hörntänderna på slutet. Men han fick huvudet på en slumpboll i slutminuterna och blåränderna är fortfarande ett allsvenskt lag.

Veckans låt 31

Efter Cliff & The Shadows toppades Tio i Topp av Dickey Lee med I Saw Linda Yesterday och detta i hela fem veckor. Och det var länge på denna lista. 9 februari 1963 gick den upp som etta.

Dickey Lee heter egentligen Richard Lipscombe (och det kan man ju inte heta som artist) och är en amerikansk countryartist som föddes 1936. Han hade en del hits i USA, den största var Patches.

Prag som sagt

I morgon innan tuppen vaknat åker vi sexton grabbar från dartklubben till Prag för att spela Czech Open och dessutom har vi en klubbmatch mot ett lokalt lag. 2003 var hustrun och jag i denna vackra stad och jag kommer mer än gärna tillbaka. Även om mycket blev förstört i 2:a världskriget finns där mycket historia att känna in med ögon, öron och näsor.

För att inte tala om den ljuvliga (och extremt billiga) tjeckiska ölen. Men maten...knödel...knödel...knödel.

Lagom till Prag...

...resan byter jag musik i MP3'n. Lista längre ner till vänster. Denna gång allt från Thelonius Monk och The Beatles till Radiohead och The Afghan Whigs.

Nomineringar

Nu är nomineringarna klara till Årets bästa kriminalromaner. Mina två favoriter var Roslund/Hellström och Frimansson, men den senare blev inte nominerad.

Anders Roslund & Börge Hellström

Nominerade till årets bästa svenska kriminalroman är:Ingrid Hedström: Flickorna i Villette (Alfabeta)Tove Klackenberg: Dömd på förhand (Alfabeta)Håkan Nesser: Maskarna på Carmine Street (Albert Bonniers förlag)Anders Roslund & Börge Hellström: Tre sekunder (Piratförlaget)Veronica von Schenck: Kretsen (Ordfront)

Håkan Nesser har vunnit titeln hela tre gånger förut med En helt annan historia (2007), Kvinna med födelsemärke (1996) och Borkmanns punkt (1994). Har var dessutom nominerad 1995, 1997, 1998, 1999, 2000 och 2001. Även Roslund och Hellström är veteraner i sammanhanget med nomineringar 2005, 2006 och 2007. Ingrid Hedström vann debutpriset 2008, Tove Klackenberg 2002 och Håkan Nesser 1993. Klackenberg var dessutom nominerad till årets bästa svenska kriminalroman 2004. Veronica von Schenk debuterade förra året med Änglalik.

De nominerade till ”bästa till svenska översatta kriminalroman” är: Gianrico Carofiglio: På sannolika skäl (”Testimone inconsapevole”, översättning: Ulla Trenter, Schibsted, numera Telegram)Guillermo Martínez: Lucianas långsamma död (”La muerte lenta de Luciana B”, översättning: Manni Kössler, Bonniers)Deon Meyer: Jägarens hjärta (”Heart of the Hunter”, översättning: Jesper Högström, Weyler)Denise Mina: I midnattens stillhet (”Still midnight”, översättning: Boel Unnerstad, Minotaur)Andrew Taylor: Det blödande hjärtat (”Bleeding Heart Square”, översättning: Jan Malmsjö, Forum)

Helgen över

Det blir inte så många sovtimmar när vi arrangerar vår stora darttävling. Helgen var vikt åt detta evemang på Rest. Marievik i Liljeholmen. C:a 500 gäster varje dag, 17 tävlingsklasser, liveband på lördagkvällen, festligt och folkligt. 

Det är ändå riktigt roligt att åstadkomma ett jätteevenemang för så många människor även om man behöver några dagar att vila upp sig. Men belöningen kommer snabbt - vi gör en klubbresa till Prag för att spela Czech Open. Planet lyfter på onsdag. 

Min lagkompis Lars-Erik Karlsson tog lite bilder: http://ssdc.nu/albums/ssdc_2009 och http://ssdc.nu/albums/ssdc_2009_sunday/

Tove Alsterdal: Kvinnorna på stranden - Bokomdöme

Tove Alsterdal:

Kvinnorna på stranden

Lind & Co (2009) –

Det här en mycket lovande deckardebut av Tove Alsterdal. Hon har tidigare skrivit dramatik för scen, film, radio, TV och opera. Men nu har hon tagit steget in i kriminalromanernas värld. Och hon gör det på ett mycket friskt och eget sätt. Hon är inte rädd för att bryta mot deckartabun och regler. Följden blir att man blir mycket överraskad över olika händelser i boken. Mycket är inte vad det synes vara.

Alsterdal är ändå inte helt färsk i genren. Hon har samarbetat med Liza Marklund i alla hennes Annika Bengtzonböcker. Och att hon har skrivit för scen och TV märks. Både språk och handling är mycket bildmässiga. Hon är just nu aktuell som manusförfattare till Helena Bergströms film Så olika som har premiär 6 november.

Tre kvinnors olika öden vävs brutalt samman. Men det är framförallt Ally det handlar om. Hon söker efter sin försvunna man och reser till Paris för att söka. Detta är en internationell thriller med Europa i fokus. Ally får kämpa mot starka krafter och drabbas hårt.

Författarinnan har en egen hemsida: www.tovealsterdal.se/

BETYG: 3 tomteluvor

P. J. Tracy: Dött lopp – Bokomdöme

Dött lopp

av P. J. Tracy

Bra Böcker (pocket) 2009

Översättning Marie-Louise Skeppholm

Original Dead Run (2005) på svenska (2007)

Författarnamnet P. J. Tracy är en pseudonym för mor och dotterparet Patricia och Traci Lambrecht. De har gett ut fyra i USA kritikerrosade kriminalromaner om mjukvaruföretaget Monkeewrench. Detta är den tredje i serien. Det ryktas också om att en femte bok är på väg. Traci har en egen hemsida:  http://www.pjtracy.net/content/index.asp

Grace McBride och Annie Belinsky, Monkeewrenchs grundare hamnar tillsammans med polisen Sharon Mueller i ett hiskeligt äventyr med mycket dramatik, våld och spännande händelser. Efter ett bilhaveri kommer de till staden Four Corners där de hittar…..absolut  ingenting. Inte ens några människor. Något fruktansvärt har hänt, och därifrån rullas den hårresande historien upp.

Det är väldigt amerikanskt och ganska svårt att svälja för en normal svensk läsare. Både människor och dialog har drag av amerikanska TV-serier. Tuff jargong, några udda typer som har hjärtan av guld, hårdhudade kvinnor etc. Bäst är boken i beskrivningarna av den amerikanska landsbygden, d v s de avsnitt som inte har någon kriminalanknytning. Men när dialogen tar överhanden, och det är mycket dialog i boken, känns det styltigt och krystat. Det kan naturligtvis bero på översättningen, jag har inte läst boken på engelska.

Författarna försöker anlägga något slags genusperspektiv på handlingen. Kvinnor kan. Men det blir mest fjantigt. Men det är naturligtvis ruskigt spännande, som en film eller en TV-serie. Sugen på de andra böckerna i serien? Nej, det blev jag inte!

BETYG: 2 tomteluvor