Veckans låt 13

Efter att Floyd Cramer legat sina fem veckor på första platsen på Tio i Topp återvände Elvis för en vecka med Good Luck Charm. Men sedan blev det instrumentalt igen. Och ånyo en pianist. Russ Conway med sin Lesson One, 26 maj 1962. Stycket som många känner igen som det första stycket man klinkade på piano. Många kallade den Kalle Johansson. 

http://www.russconway.co.uk/

Russ Conway föddes 1927 i Bristol. Han största framgång var låten Side Saddle 1959. Han spelade ända fram till 1995 då han klämde tummen i dörren på sin Rolls Royce. Conway dog år 2000.

Jurassic Park

Mina gamla hjältar inom darten uppträder tillsammans 12 juli i år. Lite sugen blir man.

Anna Jansson skriver Fantomen

En av mina favoritförfattare debuterar som manusförfattare i Fantomen. Saxat från Fantomens hemsida:

Deckarförfattarinnan Anna Jansson är nog mest känd för sina hittills nio böcker om Maria Wern.I de första böckerna är hon verksam i den påhittade orten Kronköping, i de senare böckerna jobbar hon på Gotland. Hon är en ung polis som kämpar med att få privatlivet med man och två barn att fungera tillsammans med sitt krävande jobb. År 2008 blev Janssons bok ”Främmande fågel ” TV-serie med Eva Röse i huvudrollen. Förutom kriminalromaner har Anna Jansson skrivit böcker i vårdetik och ett antal barnböcker. Men det som gör henne intressant för oss är hennes äventyr ”Räddad av slumpen” publicerat i Fantomen nr 14/2009. Ute i butik nu.
Du har ju skrivit ett antal deckare om kriminalinspektör Maria Wern och nu kommer ditt första Fantomenäventyr. Har din romanhjältinna några likheter med Fantomen? Känslan för den lilla människan och kampen mot orättvisor. De brinner för det de gör.Förra året blev ju en av dina böcker om Maria Wern, ”Främmande fågel”, tv-serie med Eva Röse i huvudrollen. Hur kändes det att se dina figurer på tv? Det var fantastiskt - jag var supernöjd.Det kom en film med Fantomen 1996. Har du sett den och i så fall, vad tyckte du om den? Jag såg den inte. Jag hade tre småbarn på den tiden och hann inte tänka så mycket på egna nöjen.
Det har ju blivit något av en trend att göra film av gamla seriehjältar, vad tycker du om det och tror du att detta är något för Fantomen? Bara om den är tecknad.
Fantomen har funnits som serie sen 1936 och lyckats överleva när många andra äventyrsserier gått i graven. Vad är det, tror du, som gör att just Fantomen fortfarande fungerar? Att han inte har superkrafter, han är som vi andra (fast lite mer vältränad då...) Han är dödlig, blir uttröttad, skadad och råkar ut för besvikelser. Men han gnäller inte. Riktiga hjältar gnäller inte.
Under åren har Fantomens universum och hans egen (och förfädernas) historia byggts upp i serien. Vad anser du vara det bästa och mest intressanta med serien? Igenkännandet - det finns ett avtal mellan läsare och berättare.
Är det något i Fantomenserien du skulle vilja ändra på eller ta bort om du fick fria händer? Jag älskar historiska berättelser och skulle vilja se ännu mer av dem.Sin största publik har Fantomen i Sverige, Norge och Australien. Vad är det, tror du, som gör att serien går så mycket bättre här än i sitt hemland USA? Vi kanske gillar den starka tysta typen bättre ;-) Här måste jag också få ge illustratören Hasse Lindahl en eloge. Jag är otroligt imponerad av hans sätt att teckna. Han är definitivt en framgångsfaktor.
Hur ser din relation till Fantomen ut, har du själv läst tidningen innan du fick en förfrågan att skriva manus? I så fall, har detta intresse fortsatt upp i vuxen ålder? Fantomen var min hjälte när jag var barn. Brorsan och jag fick en kasse gamla tidningar från 50-talet av en stor kille som hette Göran. Dem läste vi jämt.
Hur ser ditt serieintresse ut i övrigt? Jan Berglin, Hagbard Handfaste, Zits och Kalle och Hobbe är favoriter.Kände du direkt att detta att skriva ett Fantomenmanus var något du ville göra? JAAAA!
Berätta lite om ditt manus, vad hade du för idé?´Jag är sjuksköterska och ville skriva om något jag verkligen kan. Så jag lät Fantomen upptäcka penicillinet.En del kanske tror att det var Fleming och då gör jag ju en insats i folkbildningens tjänst ;-) Är det svårare att skriva ett Fantomenmanus än ett manus till en bok? Eller lättare? Det är ett helt nytt sätt att uttrycka sig på. Jag ser det som en utmaning som författare att kunna välja röst efter det jag ska berätta. Det var verkligen inte lätt. Att skriva en bok tar längre tid förstås, men då har jag ingen mall att följa.
Vad är skillnaderna i berättarteknik, fördelar och nackdelar? Mycket av den text jag skrivit är instruktioner till illustratören (tur att det var en gammal räv som kunde hjälpa mej till rätta) När jag t ex skrev pratbubbla räckte det inte. Man måste veta vilken sorts pratbubbla - det finns många att välja på. Mycket av berättelsen sker i bilden. Prattexten måste vara effektiv.Vad ser du som största fördel respektive största utmaning med Fantomenserien/-figuren? Han behöver ingen presentation - alla känner honom och har en relation till honom på något sätt. Därför är ramarna redan satta, man kan knappast hitta på nya egenskaper åt honom.Har du fler manusidéer för Fantomen? Om jag skulle fundera på det skulle jag komma på fler, det är jag säker på.Fler äventyr i historisk miljö med kända personer? Eller kan det lika gärna bli ett klassiskt djungeläventyr med den 21:e Fantomen? Om jag skulle skriva något skulle det bli ett historiskt äventyr.

Tove Klackenberg: Dömd på förhand - Bokomdöme

Dömd på förhand

Av Tove Klackenberg
Alfabeta 2009
2002 debuterade Tove Klackenberg med Påtaglig risk att skada och fick Svenska Deckarakademins debutantpris. Sedan dess har det blivit några romaner till, och detta är den fjärde. En av sidokaraktärerna i de tidigare böckerna, Monika Larsson, tar nu steget fram i rampljuset och har blivit huvudperson.

Klackenbergs romaner tilldrar sig i tings- och rättegångsmiljö, vilket är hemmaplan för henne. Hon är numera bosatt i Göteborg och arbetar som domare. Bokens Monika Larsson har också en önskan att bli domare och ska här påbörja sin första tingstjänstgöring. Men inget är vad det verkar och hon kastas in i olika konflikter, intriger och ränksmide.

Jag föll snabbt för denna bok. Det kändes som om Maria Lang var återfödd. Monika Larsson uppvisar många likheter med Puck Bure, och boken är i många stycken uppbyggd som Maria Langs första romaner. Den unga kvinnan som stöter på motstånd i den extremt manliga miljön på den nya arbetsplatsen känner man igen. De sexuella undertonerna som finns hos Maria Lang finns här också, även om det nu anno 2009 kan talas mer klarspråk än 1949 när hon debuterade med Mördaren ljuger inte ensam.

Det finns så mycket att gotta sig åt i Dömd på förhand. En humor som man fnittrar år. Ett språk som gnistrar och gör mig glad. Intressanta karaktärer med många bottnar. Ja, även detta är likt Maria Lang. Det är nästan så att man väntar sig att Christer Wijk ska kliva in i handlingen och berätta om vem som gjorde det. Men här finns ingen polis i huvudrollen, vilket kanske är den största skillnaden mot Lang.

Bokens upplösning kan jag naturligtvis inte skriva om, men den är också typisk Langsk, med många frågetecken. Jag hoppas verkligen att Tove Klackenberg både vill och får fortsätta på den inslagna vägen. Det behövs sannerligen som motpol till dagens våldsskildringar, seriemördarepedimier och skildringar av barn som far illa. Utan att för den skull vara någon slags mysrysare fyller denna bok ändå ett tomrum som länge saknat författare.
BETYG: 3 tomteluvor

Konsert med Morrissey

Jag var på Morriseykonsert igår. Det hade jag fått i julklapp av äldsta dottern. Den som väntar på något gott... Först uppladdning på Bishops Arms på Bellmansgatan med lite mat och några Slussvaktaröl. Ölen som är så fylld med humle att de kallas för gräsklipparbira.

Konserten var OK. Tyvärr gapade flera läktarsektioner tomma, och det är ju så att konserter lyfter när publiken är på G. Och publiken är bara på G när det är fullsatt. Så jag tyckte lite synd om den nyblivne 50-åringen som ändå levererade på bästa sätt. Lite rundare om magen, lite tröttare... men ändå outtröttlig i sin stil med fina rockslingor utrustade med intelligenta texter.

Och kvällen innan i Oslo hade han ju blivit attackerad på scen av en berusad norrbagge som kastade ett fullt ölglas på honom. Nära att den konserten blev avbruten. På det hela taget var detta en fin kväll med fin musik i trevligt sällskap (dottern Terese och hennes kompis Helena). Man tackar för julklappen.

Här är en videoversion av First Of The Gang To Die som var avslutningsnummer igår.

Veckans låt 12

Nu blir det instrumentalt igen. Glenn Millers klassiker Chattanooga Choo Choo blev avdammad av pianisten Floyd Cramer och äntrade första platsen på Tio i Topp 14 april 1962 och låg kvar på topp hela fem veckor.

Floyd Cramer föddes 1933 och dog i lungcancer 1997. Han valdes 2003 in i Country Music Hall of Fame http://www.countrymusichalloffame.com/site/inductees.aspx?cid=110
Här i en liveinspelning från 80-talet, kompad av The Million Dollar Band med gamla countrylegendarer som Chet Atkins, Boots Randolph och Charlie McCoy.

Män som hatar kvinnor - filmomdöme

Män som hatar kvinnor

2009

Regi: Niels Arden Oplev

Journalisten Mikael Blomkvist har blivit dömd för förtal och vill undslippa uppmärksamheten i Stockholm. Av industrimagnaten Henrik Vanger får han i uppdrag att skriva familjen Vangers släktkrönika, men egentligen vill Vanger att han ska titta närmare på dennes brorsdotter Harriets märkliga försvinnande sommaren 1966. Blomkvist får hjälp av den unga och socialt missanpassade datahackern Lisbeth Salander. I sitt grävande i familjen Vangers förflutna snubblar de över en mörkare och blodigare historia än vad de kunnat föreställa sig.

Den första delen av tre i Stieg Larssons berömda och storsäljande romanserie. Och som vanligt säger man: Boken var bättre. Och som vanligt är det lika orättvist. Film är film, och bok är bok och mycket svåra att jämföra. Men jag ska ändå försöka lite.

Bokens uppbyggnad med ständiga cliffhangers som gör att man inte kan lägga ifrån sig tegelstenen går förlorad i filmen. Förvisso är det spännande, men mer som en jämntjock dramatik hela tiden. Och i boken flyter våldsskildringarna förbi på ett mindre påtagligt och påträngande sätt än i filmen.

Det som känns osannolikt i bokens intrig blir här än mer konstigt och som vanligt i film är man tvungen att skriva bort några karaktärer för att passa bioformatet bättre.

Men här finns också ett driv i berättelsen, precis som i boken , och det gör det väldigt spännande. Om man inte har läst boken blir nog filmen lättare att tycka om. Framför allt för de goda skådespelarna. Noomi Rapace som Lisbeth Salander är ett fynd. Även Sven-Bertil Taube, Marika Lagercrantz, Peter Andersson och Ingvar Hirdvall levererar fina prestationer i mindre roller. Men tyvärr känns väl Mikael Nyqvist i rollen som Mikael Blomkvist i äldsta laget.

I höst kommer del två och tre på bio. De var från början tänkta att bara sändas i TV, men man har nu tänkt om.

BETYG: 3 tomteluvor

Midsommar

Och så går midsommarhelgen mot sitt slut. Jag gillar midsommar. Och även om vädret på själva aftonen inte var helt snällt, finns det så mycket att glädjas åt, njuta av och minnas. Regnet var ändå tillräckligt snällt, så vi hann dansa kring vår egentillverkade midsommarstång. Trevligt umgänge - barn - fantastisk mat & dryck - vacker natur. Svensk midsommar slår det mesta. Blåsorkester på bryggan när ångbåten Marifred lägger till, styrd av legenden Claes Insulander. Och dragspel på båten naturligtvis.

Jordgubbstårta och svärmor medan vädret ännu tillåter utomhusaktivitet.

Majstången tillverkar vi själva. I år den största som vi kan minnas i alla fall, efter grundarbete av svåger Hannu.

Och barn naturligvis. Det är ju de som främst symboliserar den svenska sommaren. Här representerade av Johanna, Märta, Oskar & Ebba.

Fler bilder finns här: http://picasaweb.google.com/harryfriberg/Midsommar2009##

Poppy Z Brite: Utsökta lik - Bokomdöme

Utsökta lik
Av Poppy Z Brite

Exquisite Corpse 1996
Översatt av Felice Maurer
Bokförlaget h:ström – Text & Kultur 2009
Jag recenserade för en tid sedan en svensk thriller av Katharina Sperberg: Den gröna jaktspindeln. På omslaget till den boken kunde man läsa: ”OBS! Boken är ingenting för finkänsliga, och ingenting för moraltanter.” Den varningen är än mer motiverad för denna roman av Poppy Z Brite. Men till skillnad från Sperbergs bok är här perversiteter och detaljbeskrivningar av homosexuella kärleksakter motiverade och flyter in i handlingen på ett mer naturligt sätt.

Amerikanskan Poppy Z Brite är född 1967 och har sedan början av 1990-talet fått en kultstatus inom goth- och queerkretsar. Hon är en av USA:s mest beryktade skräckdrottningar med en rad kontroversiella romaner bakom sig. Nu har hon för första gången översatts till svenska, och jag är övertygad om att hon även här kommer att få sina trogna läsare.

Utsökta lik handlar om två homosexuella serie- och sexmördare som dessutom är kannibaler och lider av nekrofili!!! Kan det bli mer förbjudet och onämnbart. Hannibal Lecter framstår som rena söndagsskolebarnet jämfört med dessa herrar. Många stunder var jag tvungen att blunda när bokstäverna trängde sig på med sitt obarmhärtigt obehagliga budskap, Om man har boken som nattlektyr finns det ingen chans i världen att man lägger den ifrån sig för att ta en nattmacka.

Men ändå skriver Poppy Z Brite med ett språk och ett driv som får i alla fall mig att bli nyfiken mitt i alla perversiteterna. Språket är närmast poetiskt och lämnar en inte oberörd. Och man blir faktiskt intresserad av dessa märkliga personers öde, även om det naturligtvis aldrig kan sluta ”lyckligt”.

Jag är övertygad om att tillräckligt många kommer att fångas av hennes författarskap för att fler böcker ska bli översatta. Och som sagt: Detta är ingenting för finkänsliga, och ingenting för moraltanter. Och ingenting för kräsmagade…för lättskrämda …etc etc
BETYG: 3 tomteluvor

Midsommaraftonsmorgon

Solen lyser (än så länge). Fil och jordgubbar, kaffe. Turistens klagan på radion. Öl och OP ner i väskan. Ledig. Stångresning väntar. Familj. Barn. Blommor. Sill. Midsommar.

Jan Mårtenson: Palatsmordet - Bokomdöme

Palatsmordet
Av Jan Mårtenson
Wahlström & Widstrand 2009
Mårtenson kommer nu med sin 37:e roman om antikhandlaren Johan Kristian Homan. Punktligare än ett SJ-tåg utkommer en ny bok varje år sedan Helgeandsmordet 1973. Och upplägget är alltid detsamma. En ganska tunn mordhistoria vävs in i historiska utläggningar, samt en del kverulans över företeelser i samtiden. Som deckarförfattare debuterade Jan Mårtenson redan 1971 med Telegrammet från San José där ambassadsekreteraren Jonas Berg var huvudperson. Berg dök upp i två romaner till innan Homan tog över för gott.

Homan är som Kalle Anka. Han åldras inte. Det är det bara personerna i hans omgivning som gör. Förutom hans flickvän och hans katt då. I den första boken nämner Mårtenson ovanligt nog Homans ålder, 45 år. M a o skulle han vara född 1928 och nu vara 81 år. Han verkar ovanligt pigg för sin ålder måste jag säga. Eller kanske inte ändå, jag tyckte den här boken var träligare och sömnigare än vanligt.

Det som tidigare har varit Mårtensons styrka har varit de historiska utflykterna. Man kunde känna att man lärde sig något. Men det är i denna bok nertonat och mordhistorien har fått större plats. Och det har aldrig varit författarens styrka. Egentligen verkar det som om det är samma grundberättelse i alla 37 böckerna med mycket små variationer. Det får till följd att spänning saknas helt och man bryr sig inte ett skvatt om vem som är gärningsmannen.

Alla de gamla vanliga ingredienserna finns annars här. Haupt nämns minst tio gånger, katten Cléo de Merode (som inte åldras) löser gåtan, flickvännen Francine (som inte heller åldras) ser fortfarande ut som Julia Roberts och polisen Calle Asplund trycker i sig sina och andras wienerbröd. Men han har slutat röka pipa med vargul rök, förmodligen för att ge ett bidrag till hälsodebatten. Självklart får alla Homanälskare precis det de vill ha. Allt är sig likt. Homansällskapet har över 500 medlemmar, och om jag har förstått det rätt samlas de och äter en måltid tillredd efter det obligatoriska receptet i slutet av boken. Så nu vankas det avokadosoppa från Kumla.

De historielektioner man ändå får till livs kretsar kring familjen Tessin och är för all del intressanta. Men jag kan ändå inte bli annat än irriterad på besserwissern Johan Kristian Homan. Honom skulle jag aldrig vilja ha som vän. Jag skulle bara reta mig på honom hela tiden.
BETYG: 1 tomteluva

Snuten i Hollywood - Filmomdöme

Snuten i Hollywood

Beverly Hills Cop 1984

Regi Martin Brest

En komediklassiker som sågs av många när det begav sig. Tiden har väl inte varit så snäll mot den här filmen, men det finns scener som fortfarande är ganska roliga.

Jag har dessvärre svårt för komedier där urkiljningslöst dödande ingår i skrattobjekten. Men Eddie Murphy i huvudrollen som Axel Foley är obetalbar, framförallt med sin mimik och den träffsäkra dialogen. Bara för honom kan man se hela filmen med ett visst nöje. Och låten The Heat Is On är fortfarande en discohöjdare.

Betyg: 3 tomteluvor

Kantboll

De flesta på kontoret har flyttat till Solna nu. Men vi är några tappra kvar vid Slussen, samt ett stim med konsulter naturligtvis.

Det som börjat hända på sista tiden är att någon pissar på toalettsitsen. Det förekom inte tidigare. Vidrigt. Jag har mina misstankar.

Veckans låt 11

Den 31 mars 1962 så nådde då kungen själv, Elvis Presley, förstaplatsen på Tio i Topplistan. Jurygrupperna kom från Stockholm och Malmö. Programledare var Lasse Sarri som blev programmets tredje, efter Lill Lindfors och Lars-Gunnar Björklund.

Låten var Good Luck Charm och blev den första av fem ettor för Elvis. Låten finns på svenska och heter då Tur i Kärlek.

Mp3 byte

Nu finns där en ny laddning med musik i min MP3a igen. Allt ifrån Buddy Holly & The Crickets till Radiohead. Men mest blev det 70- och 90-tal denna gång. Lista finns längre ner i vänsterkolumnen.

Klubbmästerskap

I dartklubben hade vi igår KM i golf, dart och poker. Tyvärr är alla bilder censurerade, endast ett foto från dagens frukostbord har passerat det kontrollerande nålsögat.

Mörk och ljus fredag

Min lördag innehöll stora kontraster. Först begravning i Stockholm. Därfter ytterligare en begravning, nu i Södertälje. Och sedan raskt upp till Gävle för en student.

Begravningar sliter på själen, men kanske var det lika bra att de var på samma dag. Att efter all sorg sedan konfronteras med den ungdomliga glädjen kändes minst sagt omskakande. Men kanske var det också bra, att så snabbt få se leenden istället för tårar.

Releaseparty

Har varit på releaseparty för en ny bok på Kalla Kulor Förlag. Jesper Ersgårds Ut kom vargarna. Om boken är något att läsa återstår att se. Tyvärr kändes partyt mer som ett säljmöte, men det var i alla fall trevligt att lyssna till Jan-Olof Ekholm, Svenska Deckarakademins Grand Master.

Ersgård och Ekholm

Världsrekord

Britney Spears kommer till Stockholm och Globen. Artisten som inte sjunger live på scen och har andra medsångerskor på sina inspelningar. Bl a svenskan Emma Nilsdotter,

Men hon har mage (och hon visar den gärna) att ta 4.500 kronor för en biljett på bästa plats. För att titta på någon som dansar och rör på läpparna.

Och inte nog med det. Vill man ha en VIP biljett som inkluderar lite käk, två drinkar, en liten present och en rundvandring backstage så får man punga ut med 9.000 kronor. Read my lips: n-i-o-t-u-s-e-n.

Det är klart att det finns billigare biljetter också. Lite över 700 kronor om man vill sitta, typ, en kilometer från scenen. Utan drink då.

Veckans låt 10

Efter Cliff Richard dök det upp en trumpetare, född 1916, som hette Jack Ross med Happy José. Tyvärr har jag inte hittat någon snutt på den. Det blir till att hoppa över.

Etta på Tio i Topp 3 mars 1962 blev därefter Leroy van Dyke med Burt Bacharachs Walk On By. Van Dyke föddes 1929 och lever fortfarande. Detta blev hans största hit även i hemlandet USA. Han gästade Sverige 1992.
http://www.leroyvandyke.com/
Här i ett liveframträdande på Grand Ole Opry i Nashville 1965.

Bossen håller än

Igår spelade Bruce Springsteen för tredje gången på fyra dagar på Stockholms Stadion. Vi hade biljetter till den spelningen. Vilket flyt. Efter kyla och regn på de två första konserterna lös nu solen, och vi satt perfekt placerade i solskenet. Man kunde sitta i skjortärmarna till kvart över nio.

Bruce ger alltid järnet och denna gång var många av mina favoriter på spellistan som t ex Ramrod, Thunder Road och The River. Men häftigast var nog ändå de covers han körde, Twist And Shout och Tommy James & The Shondelles sextiotalsklassiker Mony, Mony.


Publiken var på G och bandet var som vanligt tight, och då spelar det ingen roll att det inte alltid låter 100 %. Spelglädje och energi övervinner det mesta. Trummisen Max Weinburg hade fått ledigt och ersatts på denna Europadel av turnén av 18-årige sonen Jay. Snacka om världens bästa sommarjobb!!!

Men det kan väl inte bli annat än bra när 1949 års män får härja Bruce, Göran Persson, Ulf Lundell, Carl Bildt och undertecknad. Hmmm!!!

Svenskättlingen Nisse Lofgren öppnade konserten med Idas sommarvisa på dragspel. Härligt insmickrande. Och innan det brakade loss hamnade vi på grekisk restaurant på Valhallavägen, Kouzina. Lysande - bra service - god mat - humana priser.

På det hela taget en strålande afton. Mjauuu!!!

Barberaren i Sevilla

I lördags var det dags att dela ut julklappar. Tomten får kämpa året om numera. Min syster har aldrig varit på Operan så i julklappssäcken fanns det biljetter till Barberaren i Sevilla på Kungliga Operan.

Jag gillar verkligen opera, men i lagom doser. Någon eller några gånger per år kan vara lämplig periodicitet att insupa atmosfären på Operan. Och tänk här spelar "bandet" utan elförstärkningar och mikrofoner. Sångarna har naturligtvis inte heller mikrofoner. Kan det bli mer "live"?

Och eftersom de flesta operor sjungs på italienska är allt textat ovanför scenen.

Robin, vilken hjälte

Skönt att se hjälten och kämpen från ärans land, Robin Söderling. Klar för final i tennisens Franska Öppna och sedan uträknad, men kommer åter tillbaka och övervinner motståndaren Gonzales. Chilenaren som för övrigt gav prov på lite äkta osportslighet genom att sudda ut ett bollmärke med röven när han ansåg sig bortdömd. Det enda som var bra med det, var att det var en sprillans ny variant av domarförakt.

Björn Sandström: Dårarnas paradis - Bokomdöme

Dårarnas paradis

Av Björn Sandström
Tre Böcker 2009
Detta är en fristående fortsättning på Björn Sandströms debut förra året Operation Amasis. Att Sandström är före detta officer märks tydligt, han har en mycket militärisk vinkel på sina böcker.

Här handlar det om hotet från öst. Den stora fienden Ryssland hotar. Det känns ju inte speciellt hett i dessa tider, men Sandström argumenterar starkt för att hotet kvarstår och kanske till och med är större och mer sofistikerat dolt under andra täckmantlar än tidigare. Ryssarna försöker på smygvägar infiltrera det svenska näringslivet för att den vägen ta kontrollen över vårt land. På samma gång hotar de vårt land militärt. Och alla ryssar är slemma, fula, våldsamma och otrevliga. Allt medan våra svenska hjältar är vackra, rika och smarta.

Han skriver i ett efterord att detta inte är ett inlägg i den försvarspolitiska debatten, men fan tro´t. Han återkommer ofta till åsikter om det svenska försvarets flathet och otillräckliga resurser. Och till syvende och sist är det de duktiga amerikanarna som räddar vårt land. Har man hört det förut?

För att bli en fullfjädrad thrillerförfattare har han mycket att lära, även om boken är spännande att läsa i vissa stycken. Person- och miljöbeskrivningar är fattiga och får stå tillbaka för den försvarspolitiska kverulansen.
BETYG: 1 tomteluva

Carl Peter Anvil: Död man i Deià - Bokomdöme

Död man i Deià

Av Carl Peter Anvil
Eget förlag 1999
Död man i Deià är en fristående fortsättning på Kreativitetskrematoriet som jag skrivit om här tidigare. Och till skillnad från den finns här lite att glädja sig åt, även om det fortfarande är stämplat en stor tråkighetsvarning på dessa böcker.

Den försvunne tjänstemannen från förra boken dyker här upp igen och en mordhistoria rullas upp, men som sagt, den griper aldrig tag i läsaren. Vem som gjorde det och varför förblir väldigt ointressant.

Det som är bra, och som också var det i förra boken, är att berättarrösten hela tiden växlar mellan historiens olika personer oavsett deras betydelse.

Författaren har definitivt utvecklats från den föregående boken, så jag ska så småningom ge mig på en till som står oläst i hyllan.
BETYG: 1 tomteluva

Dubbel Stefan

Vi spelade Sommarserien häromdagen på Big Ben på Folkungagatan. I vårat lag spelar dartlegenden Stefan Lord, den första spelaren i världen som bröt den brittiska dominansen i slutet på sjuttiotalet.När vi kom ner i källaren på Big Ben visade det sig att de hade en stor porträttmålning av Stefan på ena väggen. Excellent mottagande av sina gäster, eller hur?

Trailer från 1967

Filmen Drrapå hade premiär 1967. Den är en helgalen komedi med 60-talets stora popband, The Spotnicks, Ola & The Janglers, Jerry Williams mfl. Sex popband ska flyga från Bromma till Göteborg för att delta i en festival. Men på grund av dimma så startar en vild jakt på fordon...

njut...

Veckans låt 9

På Tio i Topptronen avlöstes Bob Moore av Chubby Checker som gjorde återinträde med Let´s Twist Again (Veckans låt 7). Men den 17 februari 1962 fick han hård konkurrens av Cliff Richard & The Shadows. Så hård att förstaplatsen fick delas med låten The Young Ones.

Här i en häftig liveversion från samma år.

Oavgjort i sista för Hajduk

Ärkerivalerna Hajduk Split och Dinamo Zagreb avslutade säsongen med att i Split spela 2-2 i kroatiska ligan. Detta efter underläge för Hajduk med 2-0 i halvtid.

Där möter man varandra tre gånger under en säsong och Hajduk har vunnit de två tidigare mötena med 2-0. Men tyvärr har resultaten i övriga matcher gjort att Dinamo ändå kunde knipa guldet.

Carl Jonas Love

Ikväll var det säsongsavslutning med Sällskapet Deckarvännerna. Gästartist var Cecilia Sidenbladh från Almqvistsällskapet. http://www.almqvistsallskapet.se/

Förutom den stora uppgift Almqvistsällskapet påtagit sig att ge ut Almqvists samtliga verk anordnar sällskapet olika program varje år. Vissa program är fasta och återkommer årligen.

Cecilia har skrivit en bok och en pjäs om rättegången mot Jonas Love Almqvist. Hade han gjort sig skyldig till stöld, förfalskning och giftmordsförsök mot ockraren von Scheven? Eller var han oskyldig? Var han psykopat eller offer för en kunglig konspiration? Dessa frågor och lite till försökte hon reda ut på vår träff. http://www.dramadirekt.com/presentationer.php?authorlist=40447 och

http://www.norstedtsforlagsgrupp.se/templates/common/Author.aspx?id=15646&q_context=Raben

För övrigt serverades vi en vårbuffé med sill och lax. Gott, men mycket ...och kanske lite svårt att koncentrera sig på föredragshållaren därefter.

Blå porten

Lunch på Blå Porten. Ganska dyrt, men hyfsad mat. Trevlig miljö vid Liljevalchs, speciellt när vädret är vänligt så att man kan sitta i parkserveringen.

Men uj uj, måste personalen se ut som och låta som om det brunnit eller ännu värre. Och källarmästaren som står och kritiserar gäster när de inte hör, inför andra gäster. Uj uj.

Djurgårdsfärjan fram och tillbaka...och en felparkerad bil som stoppade den fina gamla museispårvagnen.